Om boken: 2017 / "Kärleken är långmodig, barmhärtig, tänker inget ont, gläds inte över osanningen, men gläds åt sanningen.. .” Det sista Anna German gjorde i sitt liv, skrev musik till denna kärlekshymn av aposteln Paulus: ”Kärleken avundas inte, kärleken upphöjer sig inte, tror allt, hoppas allt, uthärdar allt...” denna bok blev samma kärlekshymn. Detta är den stora sångerskans inofficiella memoar, där hon tvingades tiga om mycket (om det tyska ursprunget till sin familj, om hennes fars tragiska öde, som förträngdes och avrättades 1938, om hennes vänskap med den blivande påven Johannes Paulus II). Detta är bekännelsen av en lycklig kvinna i vars liv det fanns sann kärlek. Hennes älskade föreslog att gifta sig med Anna när läkarna vägrade tro att hon skulle gå efter en fruktansvärd olycka (49 frakturer, svår ryggmärgsskada, sex månader i gips, hon hade inte synts på scenen på mer än tre år). Hennes man var med henne "både i sorg och glädje", både under de lyckliga åren av hennes höga härlighet och under de tragiska dagar då hon, efter att ha fått veta om sin dödliga sjukdom, bestämde sig för att skriva denna bok. Och hon skrev det på samma sätt som hon sjöng, varken med sin "gyllene röst" eller i denna sista bekännelse finns det inte en enda falsk ton, inte heller ilska eller förtvivlan - bara Hymn of Triumphant Love.